Årets låtar 2003

Sven Zetterberg - Song from a worried heart
från 'Moving in the right direction' (Last Buzz/Border)
Med lysande eget låtmaterial där blues blandas med gospelfärgad sydstatssoul spelar Zetterberg numera i en egen division på den svenska bluesscenen. "Moving…" är inte bara årets svenska bluesplatta, utan även en av årets bästa plattor i genren sett ur ett internationellt perspektiv.

Aaron Neville - Summertime
från 'Nature boy – the standards album' (Verve)
"The world´s most unique voice" gjorde för första gången i sin karriär en renodlad jazzplatta, med utmärkt resultat. Till och med en sönderspelad standardlåt som "Summertime" känns fräsch.

Etta James - Please no more
från 'Let´s roll' (Private Music)
"Let´s roll" är ärligt talat ingen av Etta James starkare skivor, men denna fantastiska ballad kan utan tveka mäta sig med hennes klassiska 60-talsinspelningar.

Duchess & Her Dukes - Cos´ I know you
från 'Funny man' (Pelican/Pollytone)
Många nutida bluesartister hämtar inspiration från 1940-talets jazziga "jump blues". Få gör det med så lyckat resultat som engelska sångerskan Debra "Duchess" Noel och hennes band.

The Chantells & Jah Berry - Waiting in the park
från 'We are getting bad – the sound of Phase One' (Motion)
De senaste åren har det nästan gått inflation i återutgivningar av obskyr roots-reggae och dub. Denna samling med 70-talsinspelningar från Jamaica-bolaget Phase One var en av årets bästa plattor i genren.

Sugarman 3 & Co. - Pure cane
från 'Pure cane sugar' (Daptone)
Hårdsvängande, jazzig funk i tidig 70-talsstil. Retro utan att kännas det minsta gubbigt eller bakåtsträvande. Och plattan håller rakt igenom!

Candye Kane - Wrap around joy
från 'Whole lotta love' (Ruf)
Denna f.d. strippa och porrskådis gjorde en av årets roligaste och mest varierade bluesplattor, och ett av de starkaste spåren är denna utmärkta version av en Carole King-låt.

The Thrills - Big Sur
från 'So much for the city' (Virgin)
Även jag föll för The Thrills soliga retropop.

Dwight Yoakam - Trains and boats and planes
från 'Population: me' (Audium/Playground)
Årets Yoakam-platta håller genomgående god kvalitet. Men det verkliga genidraget var att våga göra Burt Bacharachs gamla schlagerklassiker i en bluegrassinfluerad countryversion.

Natty Remo feat. Yah Breeze - Wrong Babylon
från 'Babylon fall' (Kulcha Shok Muzik)
Eb snygg, soulinfluerad melodi, ett tungt ragga-beat och militanta "cultural lyrics" – tillsammans skapade dessa faktorer en av årets starkaste låtar i den nytraditionella genre där dancehall och ragga möter gammaldags roots-reggae.

Rab McCullough - Can´t get you off my mind
från 'Belfast breakdown' (Dixiefrog)
Denne irländare brukar göra ganska seg, gubbig bluesrock. Men på årets platta överraskade han med denna förtjusande soulballad.

Mark Insley - Bitter rose
från 'Supermodel' (Rustic)
Visst är man rejält trött på svårmodiga singer-songwriters med ena foten i alternativcountryn och den andra i indiescenen. Trots detta kan jag inte förneka att Insleys "Supermodel" är en riktigt bra platta.

Al Green - Rainin´ in my heart
från 'I can´t stop' (Blue Note)
Soullegenden Green återförenades med sin gamle producent Willie Mitchell på denna CD. Resultatet når väl inte riktigt upp i samma klass som hans klassiska 70-talsplattor, men "I can´t stop" är ändå en mycket stark traditionell soulskiva.

Systemwide - Burning dub
från 'Live at the Festival International de Jazz de Montreal' (BSI)
I min recension beskrev jag denna skiva som "ett av de bästa försök att förnya dubreggaen och förena den med modernare musik jag hört sedan svenske Per Tjernbergs sorgligt undervärderade 'Universal riddim'". Och det stämmer.

Peter Lemarc - Så långt mina armar räcker
från 'Det som håller oss vid liv' (Columbia/Sony)
På sin comeback-platta valde Lemarc glädjande nog att släppa fram sina mer soulinfluerade sidor istället för den trötta singer/songwriter-lunk han föll in i på t. ex. "Bok med blanka sidor". "Så långt mina armar räcker" är ett av skivans starkaste spår, och visar tydligt Lemarcs kärlek till doo-wop och tidig 60-talssoul.

Rolf Hansson

Publicerad 18 december 2003