Albert Lee & Hogan´s Heroes, The Tivoli, Helsingborg, 24/11 2001

I lördags kväll hade The Tivoli celebert besök av den engelske gitarrvirtuosen Albert Lee och hans kompmusiker i gruppen Hogan´s Heroes. I intervjuer har Lee beskrivit sig själv som en ”musikernas musiker”; en artist som knappt haft några egna hits utan huvudsakligen är känd för sin tekniska skicklighet och sina samarbeten med mera kända namn, t. ex. Eric Clapton och Emmylou Harris. Bandets promotionbild visar fem propra medelålders herrar som snarare ser ut som träslöjdslärare eller auktoriserade revisorer än som rockmusiker. Förhandsintrycket kan sammanfattas i tre ord: kompetent men tråkigt. Det var alltså inte med några högre förväntningar undertecknad begav sig till The Tivoli.

Det var emellertid inte någon renodlad ekvilibristisk ”uppvisningsmusik” de drygt hundra i publiken fick höra. Visserligen fanns det gott om utrymme för Albert och hans medmusikanter att visa sina tekniska färdigheter som instrumentalister. Men, det som framfördes kan ändå i grund och botten karakteriseras som…tja, gubbrock. Förvisso oerhört kompetent spelat, men dock gubbrock. Repertoaren bestod av gamla rockklassiker av bl. a. Buddy Holly och Carl Perkins, blandat med modernare, mera countrybetonat material.

Albert Lee och hans band är naturligtvis oerhört skickliga musiker, och på scen hade de en sympatisk, avspänd framtoning. Jag kunde ändå inte låta bli att tycka det kändes lite trist mot slutet. Framför allt under några riktigt såsiga ballader vars huvudsakliga syfte tycktes vara att Albert skulle visa att han även är en habil pianist. Kanske var det förutsägbarheten som gjorde att det kändes lite avslaget. Trots den höga musikaliska nivån fanns det nämligen absolut ingenting som överraskade eller kändes det minsta spännande.

De flesta i publiken tycktes dock vara mer än nöjda med konserten, och för Albert Lee och hans kollegor antar jag att detta bara var ännu en vanlig kväll på jobbet.

Rolf Hansson

publicerad i Helsingborgs Dagblad, november 2001