I-Ration Records ettårsjubileum med Dubadown, Kultiration, Bröder Glöder och Kung Kodum på The Tivoli, Helsingborg, 13/5 2004

Betyg: 3/5

Landskronabaserade I-Ration Recdords är ett skivbolag som drivs av medlemmar från Landskrona Reggaeförening. De satsar på reggaeinfluerade svenska akter, och hävdar att de vill ”tillföra något nytt till genren istället för att efterapa befintliga uttryck och slitna klichéer”. Ambitionsnivån är alltså hög. Men av skivorna att döma har de band I-Ration knutit till sig inte riktigt hittat ända fram. Man hör att de har mycket kreativitet och begåvning, men samtidigt känns det ofta ofärdigt och amatörmässigt. Men det är som sagt på skiva, på scen kan ju intrycket bli ett helt annat. Och i torsdags fick Helsingborgspubliken chans att höra I-Rations akter live, eftersom bolaget då firade ettårsjubileum med en konsert på The Tivoli.

Göteborgsgänget Dubadown inledde med tung roots reggae. De gjorde ett tajt och proffsigt set, och gav ett rutinerat intryck. Tyvärr stod inte låtmaterialet i paritet med bandets höga musikaliska nivå – det saknades helt enkelt starka melodier. Men Dubadown har utan tvekan potential, och kan på sikt bli ett namn att räkna med.

Kultiration, även de från Göteborg, har i högre grad hittat ett uttryck som känns eget. Men ärligt talat är det inte så värst bra. De lirar reggae med kontrabas och akustisk gitarr, vilket gör att ljudbilden ofta blir alltför tunn. Dessutom färgar de sina låtar med dragspel och drag av svensk folkmusik; en stilblandning som i mina öron mest känns konstruerad. Och ovan på detta har de en sångare vars framtoning närmast kan beskrivas som en blandning av Thomas DiLeva och Helge ”Knutbypastorn” Fossmo.

Kvällens sämsta insats stod Landskronakillarna i Bröder Glöder för. Kanske någon minns Rockamöllans skånska progg-reggae. Ungefär så låter Bröder Glöder. Fast betydligt sämre och taffligare, och med texter på dagisnivå. Dessutom saknade de totalt utstrålning, och verkade snarast tycka det var trist att stå på scen.

Sist ut var hemmafavoriterna Kung Kodum, en orkester som inte heller utmärks av någon högre grad av musikalisk professionalism. Men hos Kung Kodum känns taffligheten bara charmig. Visst slirar sångaren Nicolas Rodriguez på tonerna ibland, och visst låter det stundvis som om blåsarna kunde ha övat lite mer. Men bristerna vägs mer än väl upp av den spelglädje, humor och känsla för show som gruppen besitter. Kung Kodum gjorde ett kort, men alldeles lysande set, och när de avslutade med ett improviserat jam där även medlemmar ur kvällens övriga band deltog, då formligen kokade The Tivolis dansgolv.

Rolf Hansson

publicerad i Helsingborgs Dagblad, maj 2005