Konsert med Rolf Wikström & Blue Hammer, The Tivoli (”Club Chicago”), Helsingborg, fredagen den 23/4 2005

Betyg: 4/5

Jag måste erkänna att jag aldrig varit någon större beundrare av Roffe Wikström. Visst har hans karriär haft sina höjdpunkter; framför allt Ferlin-tolkningarna från slutet av 80-talet och den utmärkta ”Blues är allt jag har” från 1992. Men generellt sett tycker jag att det funnits något trist och grådaskigt över hans svenska folkhemsblues. Hans svärta och svårmod har ofta känts manierat, medan den humor och livsglädje som också utgör en väsentlig del av bluestraditionen har lyst med sin frånvaro. Och den senaste plattan, kort och gott betitlad ”Blues”, var ärligt talat ett riktigt sömnpiller.

Men på scen visade sig Wikström vara en positiv överraskning. Även om hans låtkatalog till stor del är mer än lovligt klichéartad – en oändlig rad bluestolvor, påfallande ofta i moll – så kan han onekligen fånga en publik. Rolf Wikström har den där självklara pondusen och närvaron på scen som bara lång rutin kan ge, och på The Tivoli hade han publiken med sig från första stund. Naturligtvis bidrog också det utmärkta kompandet Blue Hammer till det positiva helhetsintrycket. Framför allt utmärkte sig de båda blåsarna Viktor Sand (saxofon) och Magnus Thorell (trumpet) med några snygga solon.

I det första setet var repertoaren relativt varierad, eller, tja, så varierat det nu kan bli med en artist som Wikström. En intensiv ”Vi ska bygga upp en kyrka” tillhörde höjdpunkterna. Andra setet kändes lite segare, och mot slutet blev det lite väl mycket av den saggiga mollblues som gjort Wikströms senare plattor så tråkiga. Men när han som första extranummer gjorde en lysande version av ”Som vattnet flyter i floden” med stark, personlig text om hans fars bortgång, var allt förlåtet. Till och med en cynisk och gnällig recensent som jag blev berörd. Sammantaget var alltså Roffe Wikström långt bättre live än vad jag förväntat mig.

Även publikmässigt verkar kvällen ha varit en succé. I fredagens HD beklagade sig ju Hasse Jönsson på The Tivoli över att Club Chicago-kvällarna inte dragit tillräckligt mycket publik. Men i fredags kväll hade drygt 350 personer tagit sig till gamla färjestationen, och det var nästintill fullsatt. Och av publikreaktionerna att döma verkade de flesta vara mer än nöjda med konserten.

Rolf Hansson

publicerad i Helsingborgs Dagblad, april 2005