Arthur Godfrey - East side of town (Stampman)

Hur många gånger har jag skrivit ordet "alternativcountry" i recensioner det senaste året? Jag vet inte exakt, men det är absolut fler än jag vill minnas. Det börjar nästan kännas pinsamt att använda denna utslitna beteckning. Men, vad ska man annars kalla den till synes ändlösa strömmen av ensamma, unga män med akustiska gitarrer och sånger som balanserar mellan finstämd melankoli och uppkäftig punkattityd?

Det börjar helt enkelt bli lite för mycket av det goda. Altcountry-scenen kändes fräsch och intressant när den började växa fram för några år sedan, men nu är jag nog inte ensam om att känna mig mätt på singer/songwriters med Neil Young-komplex.

Samtidigt måste jag ändå erkänna att 'East side of town' med amerikanske Arthur Godfrey är en relativt bra skiva i denna genre. Godfrey har starkt och förhållandevis varierat låtmaterial. I låtar som 'Why' och 'That funky shit you do' färgar han sina lågmälda, sorgsna melodier med stänk av blues och soul, vilket ger välbehövlig musikalisk omväxling i denna musikstil som ju lätt kan bli ganska stereotyp.

Godfrey är knappast någon bra sångare i traditionell mening. Bitvis är hans hesa rosslanden nästan i klass med Bob Dylans eller Tom Waits. I allmänhet brukar jag ha svårt för sådana här "icke-sångare", men i det här sammanhanget tycker jag faktiskt att det funkar riktigt bra. Vad texterna beträffar är det klassiska teman som återkommer: kärlek - mest olycklig sådan, förstås - samt vemodiga berättelser om vinddrivna existenser på tillvarons skuggsida.

Sammanfattningsvis är detta alltså en klart godkänd platta, även om jag som sagt tycker att det börjat gå inflation i den här typen av musik.

Rolf Hansson

28 juli 2002