Dwight Yoakam - South of heaven, west of hell (Reprise)

Country är - i likhet med till exempel blues - en starkt traditionsbunden genre. Men, även countryartister måste givetvis försöka förnya och utveckla sig för att fortsätta göra intressant musik. Att vara kreativ och nyskapande men ändå ha kvar kontakten med musikens tradition och rötter är ett konststycke som inte många behärskar. Bland nutida countryartister är Dwight Yoakam en av de få som verkligen klarar av denna balansgång. Han är inte rädd för att ta in influenser från andra musikstilar, vilket gör att hans plattor inte blir tråkiga eller förutsägbara. Samtidigt finns det alltid en genuin countrykänsla i allt han gör, och det blir aldrig utslätad "crossover" av den typ som numera dominerar Nashville-scenen.

'South of heaven…' är en lite annorlunda Yoakam-platta, eftersom det är ett filmsoundtrack. Vid sidan av musiken har Dwight under de senaste åren även försökt sig på en skådespelarkarriär, och detta är musik från en film där Dwight både regisserat och spelar en av huvudrollerna. Jag har inte själv sett filmen, men i recensioner har den beskrivits som "western noir", dvs. en slags korsning av västernfilm och mörkt, psykologiskt drama.

Musikaliskt är detta en utmärkt skiva. Spår som 'Tears for two' och 'What´s left of me' är Yoakam som vi är vana att höra honom - honky tonk-country av klassiskt snitt, ibland färgad med ett stänk 60-talspop. Men, som vanligt försöker Dwight också vidga sina musikaliska vyer. I tolkningarna av 'The darkest hour' och 'It is well with my soul' söker han sig långt tillbaka i den folkmusiktradition där countryn har sitt ursprung. 'Who at the door is standing' är renodlad gospel, medan 'The first thing smokin´' är en rak, bluesinfluerad rockrökare. Och i 'No future in sight' får Pete Anderson (gitarr) och Skip Edwards (keyboards) excellera i ett långt, flummigt jam som snarast för tankarna till psykedelisk 60-talsrock.

Min enda invändning är den korta speltiden. Cd:n innehåller 20 spår, men bara 11 av dessa är "riktiga" låtar. Övriga spår utgörs av dialog från filmen. Det känns snålt med tanke på det ohemula pris en ny cd betingar.

För oss inbitna Yoakam-fans är 'South of heaven…' förstås ett givet köp trots den snålt tilltagna speltiden. Men, de som inte lyssnat på Dwight tidigare rekommenderar jag att börja med 'If there was a way' från 1990 som enligt min mening är hans absolut starkaste platta.

Rolf Hansson

24 mars 2002