Rocket Science - Burn in hell [ep] (Voodoo Rhythm)

De senaste åren har det talats mycket om den ”nya” garagerocken. Många har säkert redan hunnit tröttna på fenomenet sedan länge. Och vi som varit med ett tag minns ju också förra gången 60-talets källarbandsslammer dammades av och kläddes i ny, hipp kostym. Det var i mitten av 80-talet då grupper som Nomads, Hoodoo Gurus och Fleshtones slog igenom och blev kritikerfavoriter. Men för de som fortfarande är sugna på fler 60-talsinspirerade distorsionsorgier kan kanske australiensiska Rocket Science vara av intresse.

Musikaliskt påminner Rocket Science om en del av de band som kom fram under 80-talets garagerock-revival. Jag tänker då framför allt på Lyres och Fuzztones. Gruppens sound bygger i hög grad på Roman Tuckers orgelspel, och det faktum att klaviaturen dominerar ljudbilden ger dem en personlig prägel. I ett par spår har man också lagt in en del oväntade taktbyten och märkliga, elektroniska "rymdljud", som för tankarna till de mer utflippade delarna av 60-talets psykedeliska rock.

Denna 4-spårsplatta är utgiven på den lilla schweiziska (!) garage- och psychobilly-etiketten Voodoo Rhythm, och i linje med bolagets retroprägel har man förstås gjort en vinyl-EP med tjockt, glansigt kartongomslag, i bästa 60-talsanda.

'Burn in hell' är förvisso en bagatell. Det är absolut inte något mästerverk och det är ingen platta som kommer att ha någon som helst betydelse för rockmusikens utveckling. Men om man gillar garagerock och vill ha sitt slammer kryddat med feta orgelmattor och inslag av psykedelia - ja, då är det en ganska skojig bagatell.

Rolf Hansson

3 september 2003