The Jack Buzzards - Swung (Narnian Records)

Är det någon som minns Blue Ruin? Nej, jag tänkte väl det. De var ett australiensiskt band bestående av musiker från kretsen kring Birthday Party, och de hade en kort storhetsperiod i mitten av 80-talet. På debut-lp:n 'Such sweet thunder' (Major Records, 1985) gjorde de musik som närmast kan beskrivas som jazzpastischer med svartrocksattityd – som Nick Cave kompad av en swingorkester från 30-talet ungefär. Det var mörka, suggestiva film noir-stämningar, det var mycket pretentiöst och teatraliskt, och som 18-19-åring föll jag hejdlöst för det.

Blue Ruin är förstås bortglömda sedan länge och idag känns deras stilblandning ganska daterad. Ändå är Blue Ruin det första jag associerar till när jag hör Minneapolis-bandet The Jack Buzzards. Här finns samma flirt med jazz och kabaretmusik från 1920- och 30-tal, här finns samma mörka vemod och här finns samma pretentiösa och teatraliska drag som jag inte kan bestämma mig för om jag ska hata eller älska. Den främsta skillnaden är kanske att Jack Buzzards tycks vara bättre musiker. De här killarna låter faktiskt som om de kan spela jazz ”på riktigt”, medan ett band som Blue Ruin lät som om de lekte jazzmusiker. Framför allt imponerar saxofonisten Hall Sanders och vibrafonisten Steve Roehm i några snygga solon.

En annan uppenbar referens till Jack Buzzards musik är Tom Waits så som han lät kring 'Swordfishtrombones' (Island, 1983) och 'Rain dogs' (Island, 1985). I ett par av låtarna på 'Swung' finns till och med sådana där medvetet aviga och disharmoniska gitarrsolon som skulle kunna vara signerade Marc Ribot.

Jag känner mig som sagt kluven till Jack Buzzards. Samtidigt som jag tilltalas av deras musik kan jag inte låta bli att tycka att det finns något lätt löjeväckande över ett band som så uppenbart ägnar sig åt att göra pastischer på musik från en annan epok, speciellt när det inte tycks göras med någon humor eller glimt i ögat. Men, kanske jag ska bejaka 18-åringen i mig och tillåta mig att gilla dem ohämmat…

Rolf Hansson

13 februari 2002