The Lucky Ones - The Lucky Ones (Lost in America Music)

"Solskenspop" är ett ord som recensenter ibland använder för att beskriva viss musik. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit riktigt säker på vad som menas med detta. Kanske beror det på att jag aldrig varit så intresserad av musik som förknippas med sommar och sol - jag har snarare haft en osund dragning till musik som förknippas med sena nätter på skumma barer. Men jag kan tänka mig att solskenspop är något i stil med The Lucky Ones. För mig är detta i alla fall musik som ger associationer till solsken och lata dagar på stranden.

Detta debuterande Chicagoband gör mjuk, melodiös gitarrpop med starka 60-talsinfluenser. Framför allt får deras musik mig att tänka på The Byrds och deras sätt att blanda psykedelisk pop med influenser från country och folkmusik. Men ändå framstår inte The Lucky Ones som ett utpräglat retroband som till varje pris vill låta 60-tal. Jag skulle snarare vilja placera dem i den "nytraditionella" popskola dit man också kan räkna till exempel Matthew Sweet eller det tidiga 90-talets indieikoner The Lemonheads.

Personligen brukar jag ha lite svårt för sådan här "snällpop". Men här tycker jag faktiskt att det funkar hur bra som helst, och jag tappar inte intresset halvvägs som jag brukar göra när jag lyssnar på den här typen av skivor. Detta beror framför allt på att The Lucky Ones har något som många band i denna genre saknar, nämligen förmågan att skriva riktiga låtar. De bägge låtskrivarna Dave Kay och Rob Brookman lyckas få ihop enkla men slagkraftiga popsånger som fastnar redan vid första lyssningen.

Detta är också något så ovanligt som en platta som håller rakt igenom. Här finns faktiskt inte ett enda svagt spår, utan alla låtarna håller hög klass. Men om jag ändå ska nämna ett par favoriter blir det nog öppningsspåret 'The marquee' och balladen 'One woman´s hand'.

Så, även om sommaren börjar närma sig sitt slut kan jag ändå helhjärtat rekommendera The Lucky Ones solskenspop. Och förresten behöver man väl lite solsken även på hösten?

Rolf Hansson

16 augusti 2002