Markus frisyr – ett filosofiskt problem

”Vårdad klädsel” var a-sidan på Kriminella Gitarrers första singel. Den släpptes 1977 och brukar anses som den första svenska punkskivan. Titeln syftade på de klädregler som på den tiden gällde på många dansställen, och som uttryckligen brukade stå i dansrestaurangernas annonser. Det faktum att man i en annons för t.ex. Baldakinen kunde skriva att gästerna skulle ha ”vårdad klädsel” visar att det måste ha funnits en hög grad av konsensus kring vad vårdad klädsel innebar. Folk förstod alltså vad som avsågs med vårdad klädsel, utan att man behövde förklara detta närmare. Jag förmodar att det för män betydde kavaj, skjorta och slips. Hur kvinnor förväntades klä sej för att uppfattas som ”vårdade” är jag mera osäker på.

I mitten av 1980-talet, när jag själv blivit gammal nog att gå ut på dansställen, hade såvitt jag minns begreppet ”vårdad klädsel” försvunnit från nöjesetablissemangens annonser. Krogägarna hade förmodligen insett att begreppet var alltför vagt och svårtolkat, och man såg sej tvungna att mera konkret beskriva hur gästerna förväntades vara klädda. Det brukade t.ex. stå ”ej blåjeans och trätofflor”. Numera verkar sådana klädkrav helt ha försvunnit, förmodligen för att det inte finns någon allmänt vedertagen uppfattning om vad som är ”vårdad” eller lämplig klädsel på ett dansställe. Inom mode och popkultur finns fler trender än man orkar hålla reda på, och varje subkultur har sina specifika klädkoder.

Senaste veckan har flera tidningar tagit upp historien om 26-årige Markus Persson som blivit avstängd från sitt arbete som reklamskyltsmontör för att han har håret i spretig punkfrisyr och dessutom färgat en del av det illrött. Markus menar förstås att hans frisyr inte borde spela någon roll så länge han sköter sitt jobb. Hans chef menar å andra sidan att kunder blir skrämda av Markus hår, och stödjer sej på ett anställningskontrakt där Markus förbundit sej att ha ett ”vårdat utseende” på arbetet. Problemets kärna är alltså vad man egentligen lägger i begrepp som ”vårdad klädsel” och ”vårdat utseende”. För Markus är det förmodligen självklart att hans frisyr kan ingå i ”ett vårdat yttre”, medan det för chefen är lika självklart att den inte kan det.

Det kan tyckas banalt att diskutera hur man tolkar ett begrepp som ”vårdad klädsel”, och konflikten mellan Markus Persson och hans chef är förstås en trivial skitsak som pressen blåst upp in absurdum. Diskussionen illustrerar dock hur Sverige förändrats på trettio år. 1977, när klippanpågarna i Kriminella Gitarrer ondgjorde sej över dansrestaurangernas klädpolicy, levde vi fortfarande i hög grad i ett folkhemssverige som var etniskt, socialt och kulturellt homogent. I dåtidens Sverige kunde man med självklarhet tala om ”vårdad klädsel”, eftersom det rådde en utbredd konsensus kring hur begreppet skulle förstås. Sverige anno 2007 är helt annorlunda. Det är - såväl etniskt, kulturellt och religiöst som socialt och ekonomiskt - ett betydligt mera heterogent land. I dagens Sverige kan man följaktligen inte använda ett begrepp som ”vårdad klädsel” och förvänta sej att alla ska tolka in ungefär samma saker i det. Kläd- och utseendekoder är ju kulturbundna, och kan variera mellan såväl olika etniska grupper som mellan olika subkulturer, eller mellan olika socialgrupper. Nu råkade diskussionen handla om Markus Persson och hans val av frisyr. Den kunde lika gärna ha handlat om huruvida en elev får ha burka eller niqab i skolan, huruvida en badvakt på en offentlig badanläggning kan ha kroppen täckt av tatueringar, huruvida en polis får bära slöja i sitt yrkesutövande, eller huruvida en lärare får ha på sej turban på jobbet.

Egentligen handlar alla dylika diskussioner om ett klassiskt politiskt/filosofiskt problem; nämligen konflikten mellan den enskilda individens personliga frihet och samhällets rätt att begränsa densamma. I ett homogent samhälle är avvägningar mellan individens frihet och samhällets behov av gemensamma normer ofta ganska enkla. De flesta tycker ju ungefär likadant, och det blir sällan konflikter. Men ju mera heterogent ett samhälle blir, desto svårare blir dessa avvägningar. Det som av en individ uppfattas som en självklar personlig frihet kan av någon annan uppfattas som en oacceptabel kränkning eller provokation. Det kan gälla allt från rätten att ha punkfrisyr på jobbet till rätten att teckna profeten Mohammed som rondellhund.

Markus Perssons frisyr må vara en banal struntsak. Den principiella diskussionen om individens frihet kontra samhällets rätt att begränsa denna frihet är dock viktigare än någonsin.

Rolf Hansson

1 december 2007, ej tidigare publicerad