Jag håller i princip med Fia Sandlund och Joanna Rytel (fast jag är man). Jag anser att skönhetstävlingar - oavsett om det är män eller kvinnor som tävlar - bidrar till att skapa en osund utseendefixering och en objektifiering av människor.

Jag ställer mig dock mycket kritisk till en sak som sägs i Sandlunds och Rytels text. I artikelns avslutande stycke står det: "Vi vill absolut inte kritisera tjejerna som ställer upp i tävlingen. Det vore att hamna i fällan att börja kritisera och konkurrera med andra kvinnor."

Detta sätt att resonera är ett typexempel på den sämsta sidan av feministisk debatteknik. Logiken tycks i detta fall vara: Om kvinnor väljer att delta i något som är dumt och förnedrande (t. ex. skönhetstävlingar) så skall man inte kritisera dem för det. Kvinnor är nämligen per definition alltid offer medan män per definition alltid är förövare. Därför skall man kritisera män för att kvinnor väljer att delta i skönhetstävlingar.

Missförstå mig inte. Jag förstår naturligtvis poängen i resonemanget, dvs. att Sandlund och Rytel menar att det finns patriarkala, kvinnoförtryckande strukturer som fortfarande styr vårt samhälle, och att skönhetstävlingar är ett uttryck för sådana strukturer. Men, samtidigt hävdar jag att de kvinnor som väljer att delta i skönhetstävlingar gör detta av egen fri vilja, och att det är fullt rimligt att ifrågasätta och kritisera dessa kvinnors beteende.

Kvinnor är inte alltid offer. Kvinnor är - precis som män - individer med förmåga att fatta egna beslut. Och om en kvinna fattar korkade beslut måste man kunna kritisera henne, precis som man skulle kritisera en man i motsvarande situation. Att ständigt ursäkta kvinnor med att de är "offer för ett patriarkalt system" leder ingen vart! Ett sådant sätt att resonera spelar egentligen bara manschauvinisterna i händerna, eftersom det innebär att kvinnor reduceras till viljelösa objekt som ständigt placeras i en offer-roll.

Rolf Hansson

Publicerad som debattinlägg på Aftonbladets websajt 2002-02-27