Offermentalitet och personligt ansvar - tankar kring prostitutionslagstiftningen

Den nuvarande svenska prostitutionslagstiftningen ger en tydlig signal om hur man förväntas se på prostitution. Den politiskt korrekta synen på prostitution kan – med utgångspunkt i lagstiftningen – sammanfattas ungefär så här: Kvinnor som prostituerar sig skall ENBART ses som offer som saknar eget ansvar och/eller förmåga att förändra sin livssituation. Bovarna i dramat är, som alltid, de onda, hemska männen som utnyttjar kvinnorna.

Okej, det ligger säkert ett visst mått av sanning i bilden av prostituerade kvinnor som offer. Med största säkerhet är flertalet kvinnor som prostituerar sig i någon mening ”trasiga” människor; missbrukare, psykiskt sjuka, utsatta för övergrepp under uppväxten el. likn. Men innebär detta att ALLA prostituerade kvinnor ENBART ska ses som offer? Har de inget som helst ansvar för sina egna liv och sina handlingar? Och kan det inte vara möjligt att det faktiskt finns icke missbrukande, psykiskt friska kvinnor som frivilligt väljer att prostituera sig för att tjäna snabba pengar, eller för att de får något slags ”kick” av det?

Nej, enligt feministerna kan det inte vara så. Enligt feministerna är alla prostituerade kvinnor enbart offer, medan männen är förövare. Punkt slut. Något mera nyanserat synsätt finns det som vanligt inte utrymme för i den feministiska analysen.

Nu visar emellertid ny forskning att denna schablonartade bild av prostituerade inte stämmer. En utredare vid namn Eva Ambesjö har för Socialstyrelsens räkning gjort en kartläggning av gatuprostitutionen. Utredningen visar i och för sig att missbruk fortfarande är en vanlig orsak till att kvinnor prostituerar sig. Men det visar sig också finnas prostituerade kvinnor som inte alls stämmer in på bilden av den utslagna och desperata kvinnan som mot sin vilja drivs in i prostitution. Så här skriver Kvällsposten i en artikel om prostitutionsutredningen:

Missbruk är ofta orsaken till att svenska kvinnor prostituerar sig. Men det finns även andra grupper. Bland annat ett mindre antal kvinnor i Göteborg som säljer sex för att få sällskap. De väntar i sina bilar, med virknålar eller korsord i knät, och spanar efter rätt köpare. En av dem berättar i rapporten om sina kunder: Om de bara är snälla och pratar lite kunde jag nästan göra det gratis.

- Den här gruppen bryter förstås mot våra föreställningar om prostituerade, säger Eva Ambesjö.

Ja, vad ska feministerna göra när deras ständiga bild av kvinnor som offer och män som förövare inte stämmer? Det ska bli intressant att se vad denna nya prostitutionsutredning kan leda till.

Rolf Hansson

juni 2004, publicerad i debattforumet på www.antifeminist.nu